Skola idag igen då.. Måndag, usch!! Ända anledningen att man orkade var att få träffa älsklingen sen.

Skoltröjorna hade kommit, sortera, pricka av, kontrollera, dela ut.. Fel i leveransen + en tröja till människa som inte går på skolan? Måste ringa ABC imorgon...

Film på SO:n slumrade visst till och vaknade av att Tess sträckte på sig, av någon anledning fick jag för mig att det var Simba som kom och strök sig mot mig eller nått.
Redskapsgymnastik på idrotten - såååå tråkigt, fick mer ont i axeln oxå, har kommit som i stötar hela resten av dagen, plötsligt får jag jätteont och viker mig dubbel och håller om axeln.
Engelska och språk.. NO, kom en lärare från Fyrisskolan och berättade lite och så, sen fick vi sluta 10 min tidigare för ingen orkade lyssna mer på Farid.

Sen ner på biblan och lämna böckerna som jag lånade till uppsatsen i SO om Idrott och Politik ( vi får tillbaka den nån gång kring påsk, är lite nervös, den får inte vara bra, den måste vara kanonbra!! )
Sen traskade jag bort till Fyris och väntade på älsklingen som hade Matlagning (typ praktiskt prov) Sen åkte vi hem till mig och gosade =)
Nu har det inte ens gått en timme sedan pappa körde ner oss till station och vi släppte av hnm där, saknar hnm hur mkt som helst redan, att det ska vara så svårt att lämna hnm varje gång :( Saknar hnm alltid lika mkt bara sekunden efter vi skilljts åt. Älskar hnm så mkt, förstår inte hur jag kunde vara så livrädd för kärleken förut, eller igentligen var det väl för att bli sårad igen. Han är så otroligt gullig, han har aldrig tvingat mig till något, låtit mig bestämma hur snabbt allt ska gå, inte som alla andra bara "på" - ta kontakt-träffas-kyssas-bli ihop allt på en gång.
Han lät mig bestämma när vi skulle träffas på riktigt första gången. Redan innan den dagen den 15 september visste jag att han var annorlunda, något speciellt, redan då tyckte jag massvis om hnm. Fruktansvärt nervösa var vi båda två, men det gick ju bra ändå :) "Dejten" gick hem (även om jag kanppt såg det som en dejt då..
FINNS INGEN BÄTTRE ÄN DIG ÄLSKLING <33

Är det verkligen normalt att ha sån prestationsångest så att hungern, efter att träna och verkligen tömma alla krafter i kroppen, är så stor att det skriker i kroppen?
Vad som helst, bara tömma kroppen, simma milen, MILEN!! Det ska jag göra igen, i sommar eller nått.
Annars måste jag få någon att pressa mig, tills jag är så himla slut att jag bara faller ihop och inte orkar mer.
Springa, militärfys, simma.. vad som helst... Det kanske får bort lite av ångesten...

"Man måste älska sig själv innan man kan älska någon annan" - Det stämmer inte!!!
Jag hatar mig själv, men jag älskar min Tobias Henriksson, över allt annat, gör vad som helst för dig, du är underbarast i världen!! Om du någonsin ser det här, så ska du veta hur mkt bara några ord kan betyda, när du ger mig komplimanger, säger att du älskar mig, allt det, och att du finns tänder en låga innom mig, en anledning att fortsätta vilja leva. Jag klarar mig inte utan dig, du är anledningen till att jag lever idag. ÄLSKAR DIG!!! <333