Min dröm är att någon gång i framtiden kunna simma utan att behöva bekymra mig över skador och problem. Vägen dig är lång och krånglig, först nu gäller det att ta sig tillbaka till den form man en gång varit i. Man tappar så otroligt mycket, snabbare än man någonsin kan ana. Det är nog bland det jobbigaste med att komma tillbaka:
Att inse hur mkt man tappat och hur mycket man måste jobba för att komma tilbaka, och hur mycket det tar på ens mentala hälsa.
Allt går i toppar och dalar, ibland känns det helt okej, nästan bra till och med, men det känns allt för ofta dåligt.
Det finns två människor som alltid finns där vid min sida och stöttar och hjälper mig upp på banan igen när jag bryter ihop. Dessa två skulle jag ALDRIG klara mig utan, jag skulle inte finnas.
MIN UNDERBARA, TROGNE OCH BÄSTA VÄN PONTUS
OCH MIN HÖGST ÄLSKADE, OSLAGBARA POJKVÄN TOBIAS <3
Kan inte leva utan er. Jag kommer aldrig kunna tacka er tillräckligt för allt ni gör för mig, eller visa hur mycket jag uppskattar att ni finns där för mig <3 Utan er är jag ingenting, ni gör livet värt att leva <3

ÄLSKAR ER <333