Jaha.. du var det braiga över... :(
Med älsklingen torsdag eftermiddag/kväll och sen åkte jag till honom efter flöjten i fredags.
Vi gosade och myste och sånt :) Han underbarade sig massor till och med så att jag grät, först lyckotårar och sen typ ledsna. Berättade till slut om att jag stack mig förut.. Han såg rätt förvånad ut, och sen frågade om det verkligen hjälpte.. "Nej det är bara intalat att det hjälper"... Se grät jag massor mer, och sa att jag inte ville åka där ifrån. Han sa att han inte kunde låta mig åka där ifrån gråtandes. Han lyckades till slut  övertala  mig att skicka ett sms hem:
"Jag sover över här om det är okej. Det funkar för hans föräldrar så" Fick tillbaka 10 över tolv: "Det är väl typ inte så här vi ville höra det, via sms. Ring imorgon och tala om när du kommer hem."
Så blev det så.. sov där :) Så underbart <3
Idag var vi ner och kollade på seriestarten för Knivstas A-lag. De förlorade med 0-3. Sen till ICA och köpte godis och sen var det tydligen fotboll på TV, Liverpool - Burmingham, så vi "tittade" på det eller ja, älskling tittade, inte jag xD Hem efter middagen eftersom mamma och pappa tvingade mig att åka hem tidigt så jag skulle hina packa..
Tårarna rann massor när vi stod på perrongen, "Älskling det ordnar sig, jag ringer varje dag" försökte han trösta mig med.. Grät typ hela vägen hem.. 

Mamma och pappa är elaka, de har fortfarande inte gnällt på mig för att jag bara smsade, trotts att pappa antydde på det när jag pratade med pappa i telefon. Packat klart nu iaf. Nästan iaf.. Planet går 12.15 imorgon, älskling skulle typ ut och fota när vi lyfter :) så sött <3

Imorgon åker vi till Björkliden...  kommer sakna älskling så himla mkt :( :( :(
Hej då civilisationen, är hemma den 4 maj.. Mobilen är på, så är bara ringa när helst någon har lust..
Vi får väl se hur många ben vi bryter, om man bryter tillräcklig många så kan man dööö det kanske är ett bra sätt att dö på.
Aja..
Hej dåå och gonatt världen!

Hade typ Sex och samlevnads-tema sak idag på förmiddagen... Var rätt tråkigt, en homosexuell var där och pratade och så kyrk-folket typ..
Ute på lunchen... älsklingen ringde, men han verkade allt för upptagen av att spela fotboll så han sa att han skulle ringa när han slutat skolan för dagen istället. Plågade mig igenom resten av rasten själv eftersom Pontus inte kunde svara.. Dumma dumma tårar... resten av dagen gick trööögt..
Sen hem och titta på Bones en stund, sen ringde Pontus, så pratade en stund med hnm och sen med älsklingen när han hade slutat.
Mina föräldrar är så elaka.. i fredags när vi kom hem från fyrishov sa de "Va?! har Du varit och tränat..?!?" och när jag först suckade lite och sen gav mamma en blick så föröskte hon rädda det med "jaa.. du brukar ju inte träna så pass tidigt.."
Samma sak idag.. Pappa kommer hem och frågar "hur många ska träna idag?" med blicken fäst på mig, eftersom han vet att Eric slutat med Judon och därför inte tränar på måndagar. "mm.. jag ska...." "vaa..? ska du?!?" säger de, och åter kommer mamma med räddningen: "jaa.. det var ju länge sen du tränade på en måndag..."
de är så elaka, de i stort sett tvingar mig att åka och träna och när jag äl gör det så blir de typ förvånade, men försöker hela tiden bortförklara det..
Blääääääääääää!!
SAKNAR ÄLSKLING!!!!!!!
Längtar till onsdag <3

Fredag träna ca en timme och sen kom älsklingen och vi åkte hem till mig. Gos och titta på Så ska det låta :)
(Forsmark under dagen, mkt resa för lite att se, men lite kul var det iaf.. )

Lördag hos älsklingen under dagen, bowling med hans mamma, pappa, TH och Patrik. Vann över Tobbe med 7 poäng efter 2 serier xD
Sen hem till mig och åt och spela lite fotboll (Jaa jag vet, ovanligt för mig, men det var faktiskt rätt kul :) ). Han fick sms men sa att det var reklam, såg att det var från Sofia.. Sen sa jag det till honom "du behöver inte ljuga om vad du får för sms, jag såg att det var från Sofia men du sa att det var reklam" han såg lite ledsen ut och sa att det var dumt gjort av hnm, jag har sagt det förut till hnm: "jag kan inte kontrollera dig, och jag vill inte göra det heller, du får umgås eller smsa till vilka andra tjejer du vill, för du vet att jag umgås med andra killar, så det klart du får det, men du behöver inte ljuga om det" han såg ändå lite ledsen ut och bad om förlåtelse och jag sa att jag inte var sur på honom eller något, utan bara ville att han skulle veta, för det är bara onödigt att ljuga om det (det klart jag blir lite svartsjuk ibland, men jag har bestämt mig för att struta i det, jag kan inte kontrollera hnm!) han sa att han ändå försökte få henne att sluta smsa och att han förmodligen aldrig kommer träffa henne allt för att försäkra mig om att det inte var något mer med henne (dock har jag sett att både han och hon skriver "puss"... men det gör ju jag till Pontus oxå ibland så..) "Älskling jag tror dig, och eftersom du säger att du älskar mig, kan jag inte tro annat eftersom du är så himla gullig mot mig". Sen pratade vi istort sett inte mer om det. Gosade och tittade på tv :)

Söndag, var på fantastikst bra humör :D Superbra väder och få vara med älsklingen, eftersom han inte kunde spela matchen i Enköping för han är typ på väg att bli förkyld eller nått.. Så åkte dit och vi var ute och fotade och lekte med djuren och lite så :) Har nog inte varit så glad sen i typ oktober-november :D Var så hemskt att åka där ifrån, tårarna rann i massor några minuter innan tåget skulle komma, Tobbe försökte trösta mig så gott han kunde, men så kom tåget och jag var tvungen att gå. Grät nästan hela vägen hem sen.. och kunde inte somna.. kramade krampaktigt Ugglan, bara för att ha något att krama, så det skulle kännas lite mindre ensamt

Det har börjat regna nu på kvällen. Stora pölar täcker nästan hela marken. Mitt ute i ingenstans, en skog, ett berg, en klippa, ett hav. Vågorna är höga. Genomblöt av regnet går hon där, i bara sin tunna sommarklänning och sandaler. Det blöta tyget har klistrat sig längs hennes ben, lika så hennes långa hår mot kinderna. Hon är ung och vacker. Sminket rinner ner för kinderna tillsammans med tårarna. Hon bryr sig inte, det spelar ändå ingen roll längre.

Hon går genom skogen, ut mot klippavsatsen som stolt skjuter ut över havet. Det blåser. Hon blundar och drar ett djupt andetag och andas in den välkända doften av hav. Regnet öser ner över henne och åskan hörs på några kilometers avstånd. Hon går fram till kanten av klippan, böjer sig fram och tittar ner. De vassa stenarna sköljs av havets alla vågor. Huttrande av köld flyttar hon sig ytterligare lite framåt, och nu står hon med tårna precis där klippavsatsen stupar neråt.

"Vem skulle bry sig? Ingen... Skulle någon leta? Nej... Skulle han ångra sig? Nej... Finns det då någon anledning att fortsätta leva? Nej..."

Hon höjer armarna som en fågels vingar. Hon tittar ner igen, tvekar en stund.

Så ropar hon ut mot havet:

"Jag älskar dig, men du vill inte ha mig, så varför ska jag då leva?"

Hon sluter ögonen och lutar sig framåt för att falla handlöst ner mot de vassa stenarna, hon känner inget längre, eller gör hon det? Är det någon som griper tag om hennes kropp för att hindra henne, eller är det bara önsketänkande? 

                                                                                                                         JF 15/4 -08

En söndag i september, Fyrishov, Uppsala. Jag är lite nervös, men finns väl flera anledningar. Efter att ha simmat in och bytt om till torra kläder sätter jag mig och tittar ut bland myllret av simmare som fortfarande försöker få sina längder gjorda innan tävlingen ska dra igång. Blicken stannar vid en kille med klocka på armen och jag tänker "vem är så dum att han simmar med klockan?" och sen "eller vänta förresten... den är säkert vattentät"

När killen med klockan och hans kompis stannar till ser jag vem det är. Han vinkar, tydligen har han sett mig också. Nu ska man äntligen få träffa den människa man suttit och pratat med sent in på natten och verkligen få se hur han är på riktigt. Han som redan räddat livet på mig, utan att ens ha träffat mig på riktigt. Som fått mig att trots allt hoppas på att livet ska vända, och hade han inte rätt? Jo jag lever ju, och mår till och med bra!

Några minuter senare kliver de ur bassängen, Pontus och hans kompis Anders, Köping Simsällskap. De försvinner bortåt och en stund senare reser jag mig och går för att hälsa.

Efter det var det inte tyst en sekund, oavbrutet prat, skratt och skoj.

Mina andra simkompisar tyckte att jag "dissade" dem, men vem vet hur många gånger till jag får träffa dessa människor, medan jag träffar de andra nästan varje dag?

"Vem är det där igentligen?", "Är det din kusin eller nått?" Många frågor, en del ställdes direkt till mig, andra bara småviskades mellan de andra. "De pratade om dig i omklädningsrummet, hur känner du dem?"

Jag hade inte sagt till alla att Pontus och Anders skulle komma, bara några få visste.

Dagen gick allt för fort, på vad som kändes väldigt kort tid var den slut, tävlingen avklarad och dags för köpingsborna att åka hem. Åtminstone jag hade mycket kul. Andres såg inte lika entusiastisk ut som mig och Pontus, men han klarade sig nog. Vi filmade med min kamera i vattnet, Pontus tvingade mig att hoppa från 10:an, och allmänt flummade omkring.

Efter det har vi gått igenom mycket tillsammans, både framgångar och motgångar. Denna människa har blivit min bästa vän. Många har svikit mig, och jag hade länge ingen jag riktigt kunde lita på. Men så en dag i maj får jag ett gästboksinlägg. Vi bytte msn och började prata, om allt mellan himmel och jord, simning, skolan, livet, världen - ALLT!

Den underbaraste vän man kan tänka sig. Sviker inte, lyssnar alltid, hur onödigt det än är, han finns alltid där. Bara att veta det, att det alltid finns någon att vända sig till ger en kraft, hopp och lycka. För många kan jag dölja mina känslor, men inte för dig. Ett ord som är avvikande och du förstår om något är fel. Ingen känner mig så bra som du, trots att vi bara träffats en gång.

Finns alltid här för dig med, kommer aldrig att svika dig, vad som än händer. Din skyddsängel på jorden, och om jag skulle dö, i himmelen och väntar tills du kommer till mig.

Älskar dig min bästa vän! :)

Varför är söndagar alltid så hemska? Särksillt när jag inte är med älsklingen.. :(

Pratat med Markku nu iaf.. Orkar inte skriva allt men han sa typ att han vill hjälpa mig.. jag sa att jag inte ens själv vet hur.. han hade blivit orolig när jag bara försvann plötsigt.. vet dina föräldrar..? nej.. borde de inte..? nej, de fick inte veta något förra gången heller så..
Känn ingen press, hjälpa till på träningien istället för att träna själv? Mm, kanske det..
Har du kvar han fotbollspelaren, de som tränade så lite..?
Jag svarade bara ja, men det verkliga svaret är:Ja, annars skulle jag inte leva idag, utan hnm kan jag inte leva, jag klarar mig inte utan hnm mer än ett par dagar, knappt ens det..

Underbar dag igår, älskar dig så mkt min underbaring <3
Önskar det alltid var som då igår.. Tänk vad jag skulle må bra då <33

Gör så ont i mig igen ;( Har inte stuckit mig på över en vecka.. men nu ligger den här brevid mig.. Pontus försöker övertala mig att inte göra det..
Vill ha älskling här ;(

"The darkness, the loneliness, the pain inside...

Hide from the world and nobody will find you.

The tears of the pain, alone in the cold night,

the rain is pouring down outside the window,

like always in the sadness.

Don't think; don't try to feel how much it hurts...

The thin skin, the sharp edge and a drop of warm blood...

Hide under the cover and nobody hear that you're crying,

the teardrops just fall down on the pillow and is no more seen.

Tears roll down the cheek, trying to wipe them away but it only make place for more.

Alone and nobody knows, nobody want to know.

Endless tears on the way of tomorrow..."