Varit hos mig idag med älsklingen.. tittat på ET, typ inte gjort något annat..
Sen skulle han åka hem för att träna och lite så, och jag skulle vara snäll och cykla med hnm till stationen.
2 minuter efter att vi åkt hemifrån mig började det ösregna, och inte bara lite heller... Tillslut hittade vi tak att stå under en stund, men då var man redan genomblöt och det bara rann om en.. Stod där halvvägs framme typ en kvart.. När det avtog lite så fortsatte älsk men jag vände hem.
Sen när man kommit hem och sånt.. så efter ett tag kom mamma med den där obehagliga rösten (då hon behöver prata om något.. privat...).. och jag ville bara springa där ifrån och skrika eftersom jag verkligen avskyr och hatar allt vad sånna samtal heter..
Livmoderhalscancervaccination var det den här gången.. och p-piller...
Visst vaccinationen är väl bra att hon bryr sig om och det är inga problem för mig.. jag kan lugnt (eller ja.. nästan iaf..) ta den.. 3 injektioner och sen är man skyddad resten av livet.. är ju bra.. men så började hon prata om p-piller nu igen..
"..ja det kanske är bra, för säkerhetsskull, nu när du och Tobbe har börjat sova över hos varandra" och så lassade hon på mig telefon nr till massa ställen.. "du kanske kan be dem skriva ut det samtidigt som vaccinet..." bla bla bla..
Det dumma är väl att om jag bara struntar i det kommer hon säkert fråga om jag ringt och bokat tid och sånt..
Finns ju både för och nackdelar med både kondom och p-piller.. orkar inte bry mig om att räkna upp dem nu.. men jag vet inte.. kanske borde börja äta p-piller.. men :
1. Jag kommer säkert glömma ta dem.. vilket kommer göra att vi ändå måste använda kondom....
2. Biverkningar.. finns miljoner, och ja, jag har fördommar om det...
3. Jag hatar att ta piller av alla slag! Om jag då ska tvingas göra det varje dag kommer jag till slut bli tokig.. om jag överlever så länge..
Så frågan är.. P-piller eller inte.. det klart det finns olika sorter och sånt..
För att bli av med mammas och pappas tjatande måste jag väl säga som det är.. att vi redan haft sex, och att vi skyggar oss på annat sätt...

USCH USCH USCH USCH!!

Jag lovar.. folk vill verkligen förgöra mig, och helst plåga mig så mycket som det går på vägen!
Är man något ur balans så passar alla på att försöka rubba en ännu mer...
Jag kommer nog aldrig få leva att stabilt och vackert liv, utan ständiga mentala problem som ångest och depp...
Låt mig bara slippa livet nu.... Helst innan skolan börjar så är det inte lika många som kommer ens få veta om det.. Är ju ens knappt nån som skulle sakna mig om jag försvann för alltid.. Så vad spelar det för roll..?