Den förtrollade hunden
"Det var en förtrollad hund som en fe på ön Avallon hade sänt hertigen i kärleksgåva. Ingen förmådde finna ord för att tillfullor beskriva dess skönhet och särart. Dess päls hade så många underbara färgskiftningar att man inte kunde bestämma dess egentliga färg, först verkade halsen vitare än snö, länden grönare än ett klöverblad, dess ena sida röd som scharlakan och den andra gul som saffran, buken blå som lapis lazuli, ryggen rosenfärgad. Men när man hade betraktat den en stund dansade alla dessa färger för ens ögon och blandade samman; vitt och grönt,gult, blått, purpur, ljust och mörkt skiftade om varandra. Hunden bar om sin hals en guldkedja, och i den hängde en bjälra som klingade så muntert, klart och ljuvt att Tristans hjärta veknade när han hörde det, och smärtan mildrades och försvann [...] ty sådan var bjällrans sällsamma trollkraft. När man hörde den klinga så ljuv, munter och klar glömde hjärtat all sin smärta"
Ur Tristan och Isolde av Joseph Bédier
Tänk om man hade en sån hund..
Ur Tristan och Isolde av Joseph Bédier
Tänk om man hade en sån hund..
Kommentarer
Trackback
